Lukter

Man brukar ju säga att en bild säger mer än 1000 ord men doft kan få dig att komma tillbaka till en annan tid, plats och rum.

Häromhelgen lånade jag ut min kappa till min kära mor. När jag sedan fick tillbaka den och tog den på mig tänkte jag vad konstigt den luktar... den luktar ju inte som den ska... den luktar ju mamma... Då började jag fundera... hur luktar jag?

Det är ju så sällan man känner sin egen doft, jag sprutar på min parfym och känner lukten men sen är det som den försvinner... Men jag och säkert många andra förknippar dofter med olika personer. Ibland känner man en parfym och tänker direkt på en viss person. Känslan när jag lånar lillasysters kläder när hon är ute på havet och de luktar bara syster och jag inser hur mycket jag saknar henne, så roligt vi har tillsammans och att det snart är dags att träffas igen.

Eller lukten av det första nyslagna gräset på våren eller det första vårregnet.

Jag minns dofterna från barndomen som kopplas ihop med livet hos mormor och morfar, då håret och kläderna luktade ladugård, det första nyslagna höet eller runt jul då det doftade styckat kött... ja jag vet att jag är knäpp men jag tycker ändå att det luktar gott på något sätt.

Eller som när jag bodde i min första lägenhet i Göteborg och jag gick förbi Dahls bageri på vägen hem från Danshuset varje kväll... oh så gott det luktade med nybakat bröd och kakor. Jag glömmer aldrig när jag några år senare bodde i samma område och skulle ta en promenad in till stan och jag gick förbi bageriet. Just när jag kände doften av Dahls bröd och kakor var jag tillbaka på samma plats som jag varit några år tidigare och man mindes alla de gånger man gått där förbi hungrig och trött på väg hem sent på kvällen men så gott det luktade!

Om ett par veckor är det dags att lämna landet för en snabbvisit på Carnival Victory och jag tror nog att jag kommer att känna igen doften på båten när vi kommer. Men sen är det så mysigt att komma hem och känna doften av att det luktar hemma!

Kram 

Therése