Igår såg jag andra delen av mot alla odds, detta har kommit att bli min nya favorit serie. Jag förundras varje gång över dessa människors inre styrka. Säkerligen hade många andra människor givet upp hoppet på att lyckas...
Igår var det mannen med både arm och benproteser som skulle öppna sin ryggsäck, det tog honom både lång tid och många försök innan han lyckades få upp spännet på ryggsäcken. Jag tror inte själv att mitt eget tålamod hade räckt för att öppna det där spännet och säkerligen hade min självkänsla fått en ordentlig törn innan spännet hade öppnats.
Guiden och tillika jägaren i gruppen sa ordspråket:
man får aldrig mer än man orkar bära
och sedan fortsatte hon med något som
men är du medveten om att du äger styrkan?
Men visst känns det så att vissa drabbas av precis allt och andra går genom livet utan minsta problem. Ibland känns det som om att det jag har och det jag går igenom - räcker inte det? Har jag inte gått igenom tillräckligt? Varför blir det bara mer och mer saker som kommer på en?
Men säkerligen är det så vi vet inte att vi har styrkan innan vi har gått igenom de prövningar vi sätts för och jag är ännu en gång så imponerad av deltagarna i programmet som verkar ta sig igenom allt!
Jag tänkte visa en liten filmsnutt, till alla er som har något att kämpa för. Ett dansnummer från So you think you can dance från 2010, en dans om Bröstcancer. En filmsnutt som får mig rörd till tårar varje gång jag ser den, en helt underbar vacker dans som förmedlar så mycket känslor.
Therése
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar