Det var alldeles för länge sedan jag skrev här har varken haft tid ork eller lust... idag har irritationen stigit i mig och det bästa sägs att "skriva" ut den
Den senaste tiden har jag varit upptagen med att skriva min mentorsfilosofi, en av rubrikerna var
Min människosyn
denna rubriken ska jag givetvis tillägga att jag varit mycket irriterad över, vad ska jag skriva om min människosyn? Men nu i efterhand eller snarare idag har jag förstått innebörden i den rubriken. Jag tror att alla människor behöver tänka till om sin människosyn och framför allt de människor som arbetar inom serviceyrken samt barn och äldreomsorg. För idag har inte bara jag utan framförallt någon annan blivit förbaskat illa bemött.
På förmiddagen gjorde jag dagens stora gärning, när jag var ute med soporna ropade en äldre man på mig, han ville ha hjälp att fylla på sitt kontantkort på mobilen. Han kände igen mig från jobbet och jag tror att han kände en trygghet i att be mig om hjälp. Givetvis hjälpte jag honom och han blev jätteglad!
I eftermiddags gjorde jag ett besök hos en nära släkting som är i stort behov av vård och omsorg för att klara sig. En av vårdarna bemötte den här personen och oss anhöriga med så lite respekt, omtanke och värdighet som möjligt. Vissa människor finner sig i allt medan andra (och det är precis vad jag tror att det handlar om) finner sig inte i att bli behandlade hur som helst och gör det enda de kan för att visa sitt missnöje, i det här fallet stänga sina ögon och sin mun för att slippa se och prata med de människor som behandlar en illa och är man enveten så kan man komma ganska långt med det. Hade jag blivit bemött på samma sätt vecka ut och vecka in, år ut och år in då hade jag också protesterat!
I mitt yrke söker vi alltid efter de sakerna som fungerar bra i vardagen. När är det som det fungerar och vad är det som gör dem? Detta är något som man kan kalla för Guldstunder. Kanske är det så att hemtjänsten skulle börja arbeta på detta sätt. Då skulle man säkerligen kunna urskilja ett mönster och sätta vårdtagarna i första rummet och göra det bästa för dem deras sista tid i livet.
Att vi inte kommer överens med alla människor det är ingen nyhet. Men man kan inte behandla folk hur som helst och framför allt inte gamla människor som har arbetat ett helt liv bakom sig.
Jag skulle bra gärna vilja veta om denna vårdare skulle vilja bli bemött på samma sätt när den blir gammal och inte längre klarar sig själv!
