Finns det något som bringar så mycket minnen som just julkalendern?
I år är första året på jag vet inte hur många år som jag följt julkalenderns alla avsnitt. Första december föll i år in på en torsdag som råkar vara min sena dag på jobbet och jag passade på att se julkalendern innan jag tassade iväg till jobbet för att se vad som kom att bli månadens samtal med barnen runt matbordet. Efter första avsnittet var jag fast vid denna mysiga, roliga och spännande julkalender. Med spännande karaktärer som Trollet och Skuggan och tvistade vändningar när Klappsnapparen Kurre skulle bli hederlig och fick jobb som tomte i varuhuset eller när Charlie hamnade på barnhem och blev bort adopterad till en fin familj. Slutet gott allting gott och tillslut blev ju Kurre, Gerda och Charlie en riktig familj.
Det bästa med dagens teknologi är ju att man kan titta på julkalendern och många andra program är ju "playkanalerna" på nätet. Då är man inte tvungen att se sändningen i TV. Det klart bästa tyckte jag var när jag halvvägs in i December insåg att SVT play började man sända julkalendern redan kl 6 på morgonen och jag kunde titta på den medan jag åt frukost innan det var dags att gå till jobbet, då slapp jag sitta med skor och jacka i soffan för att hinna springa till jobbet på 3 min... nog för att jag bor nära jobbet... men men... ett tvprogram ska väl ändå inte ta över ens liv...
De julkalendrar som jag minns mest som barn är:
Sunes jul 1991 (klart bäst enligt mig, och denna ses nästan varje jul!),
Mysteriet på Greveholm 1996,
Ture Sventon 1989 (den måste vart bra, vi lekte Vesslan hela nyårsfesten hemma i vår bar)
Kurt Olssons julkalender 1990 (för er som inte sett Mössens julafton, gör det!)
Pelle Svanslös 1997
Klasses julkalender 1992 (den jag tyckte minst om)
Jag har säkert sett ett par till av dom men de har nog inte satt några större spår hos mig.
I julklapp i år fick jag av kära Mor en Julkalendern från 1983 på DVD. För er som inte minns vilken det var, var det Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus. Även om jag idag inte har ett minne av denna, var detta något som fångade mig som 2,5 åring. Jag trodde då att Lille Luj bodde i vår kakelugn hemma. Det ska bli så spännande att se den igen.
Kram
Therése